Polen. Vad väcks hos dig när du hör vårt södra grannlands namn? Kanske blixtrar något till,
en uppfattning, en känsla, ett minne. Ett land, så nära och så långt borta samtidigt, så
annorlunda och ändå ett grannland. I dessa dagar hör vi nog mest om en regim som monterar
ner demokratin, om så kallade hbtq-fria zoner, om inskränkningar i aborträtten men Polen är
givetvis oändligt mycket mer.
I min skönlitterära debut, Under radarn, undersöker jag min egen relation till landet där jag
är född. Det är platsen, närmare bestämt ett bostadsområde i betong under 1980-talet första
hälft i en kustnära stad, med betongen målad i olika färger, husen med öknamn som det Gröna
blocket, det Rosa. Men också en äng, ett fält och en skog med en radaranläggning på andra
sidan. Det är människorna som levt där, kvinnorna som stått i varuköer och tagit hand om
vardagen, stöttat, tröstat, älskat och längtat. Det är en högst personlig skildring, en resa till en
svunnen tid och en uppgörelse med en plats som i slutändan aldrig blev min, som aldrig
kommer att vara min även om den ständigt följer mig i tanken, i hjärtat.
Där fanns bögen, allmänt kallat pederasten, där fanns kondomerna i kiosken och kvinnor
som gjort abort. Där fanns den spirande sexualiteten, den oväntade närheten till en annan
kropp, upptäckten av pirret i magen och viljan att utforska mer, komma närmare. Samtidigt,
vetskapen om att den kärlek som pojken i boken hyser gentemot den andre pojken inte
kommer att ses på med blida ögon. Inte av prästen, inte av gymnastikläraren. Inte av någon.
Allt detta i kombination med en föraning om en framtid som inte verkar särskilt snäll. Mitt i
allt vuxenvärldens blickar, något som oroar och gnager, spriten och alla ord om att man lever i
ett fattigt jävla skitkommunistland.
Sändningen från landet på andra sidan havet med ett namn som låter som bomull, tränger
sig så på ett märkligt sätt in i pojkens lilla tv, antyder en annan värld. Svarta remsor med
bokstäver med prickar och ringar, en väderprognos med ditritade solar och moln blir ett
förebud om en annan plats, om andra människor. Ett annat liv.
Under Radarn är en allegori, en närmast psykoterapeutisk process omsatt i fiktion och ett
försök att fånga det vi alla bär inom oss. Nämligen frågan om vår härkomst, platsen som varit
vår och förlusten av den.
Välkommen!
/Jack Lukkerz
