En solig höstdag åt jag brunch på Södermalm i Stockholm tillsammans med min bror. Över de lite halvsega våfflorna sade han plötsligt: ”En dag när min kollega vaknade satt en främmande man i hennes kök.” Jag hajade till. En främmande man? I hennes kök? Sekunden senare insåg jag att jag precis hade fått ramberättelsen till min första roman och jag ville bara springa hem och börja skriva.
Vid den här tiden hade jag insjuknat i en smärtsjukdom, vilket betydde att jag var sjukskriven. Det gav mig tid att skriva, men det gav mig också känslan av att mitt liv stod på paus samtidigt som mina vänner skaffade barn och sprang på i sina karriärer. Det hade varit lätt att förfalla till självömkan, men det vägrade jag. Istället började jag fundera över livet. Vad är det som är viktigt? Alltså verkligen viktigt. Dessa grubblerier och romanuppslaget som min bror hade givit mig ledde till att Längden av ett ögonblick föddes.
En man bryter sig in hos en barnfamilj och beväpnar sig med en kökskniv. En vettskrämd mamma måste hantera inte bara den främmande mannen utan även sin skräckslagna dotter. Men mannen har en historia att berätta. Om en annan dotter, som drabbades av något hemskt. Om en familj som riskerar att falla sönder och samman. Om liv som inte blir som man tänkt sig. Och om kontroll som rinner mellan fingrarna.
Många av de avgörande ögonblicken i våra liv styrs nog just av sådant som ligger utom vår kontroll. Det är något som mamman blir varse den där morgonen och som mannen har bittra erfarenheter av. Men det okontrollerbara kan också förvandlas till någonting vackert och i mötet mellan mamman och den främmande mannen uppstår något mer. Något som kommer att få följdverkningar långt in i framtiden.
Snart inser mamman att hon står inför något helt annat än vad hon kunnat föreställa sig när hon först såg den främmande mannen i sin hall. Hon inser att mannen bär på en fråga. En fråga om vad som betyder något när allt det där yttre har skalats bort. När man har klätt av matrjosjkan (rysk docka) alla hennes lager och står där med den lilla kompakta innersta kärnan i sin hand: Vad är det då man tänker? Drömmer? Vill? Vad betyder egentligen något när det är allt som finns kvar?
