Jag är fascinerad av kvinnor och män som vågar bryta mot normer och konventioner, som försöker skapa liv som de längtar efter. En del av dem är egensinniga och övertygade, andra rädda och osäkra när de prövar sig fram – men de prövar trots allt.
Många av oss bär omkring på en människokraft som vi inte alltid känner till eller har så mycket kontakt med. Det är den kraften som gör att människor mot alla odds klarar sig igenom svårigheter. Det är lätt att tappa bort den kraften och därför är den viktig och värdefull att lyfta fram. Det finns något djupt betydelsefullt och allmängiltigt i våra prövningar som vi borde dela oftare med varandra. Något som vi måste ta hand om och värna om. Ta tillbaka. Av den anledningen blev det en roman.
Brännässlornas drottning handlar om Gro och hennes flickblivande, kvinnoblivande och människoblivande. Hon vägrar anpassa sig till krav och förväntningar och till ett liv som hon inte vill ha – men hon lyckas inte alltid så bra med sina försök. Hon snubblar, kör i diket, tar sig upp igen, borstar av sig skiten och går vidare på lite för höga, vingliga klackar.
Brännässlornas Drottning och Mi-Mi kommer i hennes väg: kanske är de fantasifigurer, kanske inte – men de följer med henne på resan till sig själv. Mi-Mi visar henne stigarna in till det allra innersta där det är lätt att känna sig djärv och fri. Därinne bor de vilda människodjuren och därinne i den djungellika vegetationen bland slingrande växter, lustiga djur och märkliga blommor blir de olyckliga och osäkra, trygga och glada. Där går det att dansa, drömma och föreställa sig en verklighet bortom det vanliga. Men bara korta stunder för verkligen kräver hela tiden sitt.
Mi-Mi lär Gro allt om lust och längtan. Och Gro utforskar sin kropp och andras kroppar, annorlunda tankar och känslor tillåts komma fram när Mi-Mi är med. För att fira sina nya upplevelser och upptäckter cyklar de till skogssjön där myggorna surrar över vattenytan. De badar nakna och det mjuka vattnet berör alla kroppsdelar. Mi-Mi dyker efter Gro och viskar.
”Du är den finaste som finns.” Orden känns i hela henne och det är skamlöst skönt att finnas till. Hon tar sats från den dyiga sjöbottnen och vänder uppåt. Hon blir en raket av livsglädje på väg upp mot rymden men först genom kaskader av vatten.
”Vissa blomsorter är fridlysta och dem måste man vara rädd om. Du är en av dem”, hojtar Mi-Mi som redan kommit upp på stranden. Gro måste pröva en gång till…dyker ner under ytan igen och igen. Leker med rädslor och lustar.
”Fridlyst och fri lust i mig.”
